Den 11 september är det val i Sverige och bara 8 år kvar till 2030 då de globala utsläppen behöver ha halverats. En ambitiös klimat- och miljö­po­litik är därför viktigare än någonsin. Årets varma och extremt torra sommar i Europa påminner oss också om att klimat­för­änd­ringarna i allra högsta grad redan är här, även i vår del av världen. Så vilken politik kan vi förvänta oss nästa mandatperiod?

Kommer den före­slagna poli­tiken att räcka för att nå de utsläpps­minsk­ningar som behövs för att nå våra åtaganden enligt Paris­av­talet? Tyvärr ser det inte ut så. Klimat- och miljö­po­li­tiken har hamnat i bakvattnet i valde­batten, och de vikti­gaste frågorna har blivit hushållens ekonomi, trygghet och krimi­nal­po­litik. När klimatet debat­teras har fokus förflyttats från ambi­tiösa poli­tiska förslag till att de flesta partierna inte vill att Sverige ska göra för mycket.

Bilden bekräftas av Natur­skydds­för­e­ningens tradi­tio­nella under­sökning av parti­ernas klimat- och miljö­po­litik. Partierna har sänkt sina klima­tam­bi­tioner jämfört med förra valet och det är nu bara Miljö­partiet som ställer sig bakom samtliga av miljö­or­ga­ni­sa­tionens förslag. Det är också det partiet med mest ambitiös egen politik enligt under­sök­ningen. Oroväc­kande nog kommer de tre stora partierna Soci­al­de­mo­kra­terna, Mode­ra­terna och Sveri­ge­de­mo­kra­terna långt efter till­sammans med Krist­de­mo­kra­terna. Bara Libe­ra­lerna driver en något mer ambitiös klimat­po­litik på högersidan.

Viss samsyn kring åtgärder som kontras av politik som riskerar öka utsläppen
Den klimat­po­litik som har störst stöd hos partierna på båda sidan block­gränsen är utbyggd laddin­fra­struktur för person­bilar och tunga trans­porter, stöd till indu­strin för att minska utsläppen, förenklade till­stånds­pro­cesser och att Sverige ska vara drivande inter­na­tio­nellt i klimat­frågan. I övrigt är det skralt med klimat­po­li­tiska förslag och flera partier före­språkar politik som istället kommer öka utsläppen. Sänkt reduk­tions­plikt, lägre skatt på bensin och diesel och högkost­nads­skydd för privata elkon­su­menter är exempel på det. Här är det främst Center­partiet och Miljö­partiet som håller emot en uppluckring av klimat­po­li­tiken. Centern vill istället att Sverige behåller reduk­tions­plikten, ökar produk­tionen av biobränsle och sänker driv­me­dels­skatten till under EU:s miniminivå.

Samman­taget ger den poli­tiska bilden skäl till oro om man vill se en snabb omställning. Osäkra och kort­siktiga styr­medel gör det svårt både för privat­per­soner och företag att våga satsa på förnybara driv­medel, ener­gi­ef­fek­ti­vi­se­ringar eller andra större inve­ste­ringar som krävs för att vi ska minska våra utsläpp.

Närings­livet agerar draglok
Många proaktiva svenska företag förstår att de har mycket att vinna mark­nads­mässigt på att vara drivande i omställ­ningen och efter­frågar därför tydliga spel­regler och höga ambi­tioner från våra makt­havare. Att som företag sätta ambi­tiösa klimatmål, enligt exem­pelvis Science Based Targets har nog aldrig varit så viktigt som nu och svenskt näringsliv har insett att det är nödvändigt för att säkra framtida lönsamhet och konkurrenskraft.

För att få poli­tiken att gå åt samma håll som den proaktiva delen av svensk industri och i linje med vad klimat­målen kräver, kommer det krävas att närings­livet och väljarna steppar upp och ställer krav på makt­ha­varna. Det borde inte gå att komma undan med så under­målig klimat­po­litik när vi redan börjar se vilka förödande konse­kvenser uppvärm­ningen kommer få. Det går utmärkt att utforma klimat­po­li­tiken så att den gynnar väljarnas plån­böcker. Det kräver dock ett visst mått av nytänk och att man lämnar de gamla fossila hjul­spåren bakom sig.

 

Rebecka Hovenberg, senior konsult och ansvarig för erbju­dan­de­område Kommu­ni­kation och Påverkan på 2050