Årets Almedalen är över och även om många säkert är nöjda med dagarna, så är det svårt att se den där specifika händelsen som kommer gå till historien. Man kan dock konstatera att det nya formatet med fyra dagar börjar sätta sig och att omfattningen från 2023 är ganska stabil på drygt 2100 evenemang som arrangerats. Även om dagarna i Almedalen förflöt utan att något spektakulärt utspelade sig, så var det många små signaler som visar att världen ser annorlunda ut jämfört med för några år sedan. Och årets Almedalen hade definitivt en touch av mer seriösa diskussioner och mindre av rosémingel.
Politiskt dilemma att driva hållbarhetsfrågor
Cirka en tredjedel av alla publika evenemang handlade om hållbarhet och/eller energifrågor, vilket är ungefär på samma nivå som de senaste åren. I år kändes politikerna lite mer varma i kläderna jämfört med förra året. En reflektion är att politiker från samma partier lyfte fram ganska olika vinklar på klimatpolitiken, vilket skulle kunna indikera att den interna enigheten inte är total. Det gällde framför allt regeringspartierna. Vissa företrädare ville inte alls prata om vad som borde göras på kort sikt fram till 2030 utan fokuserade bara på behoven fram till 2045 (och fokuserade därmed nästan bara på vikten av att bygga ut kärnkraften), medan andra hade konkreta inspel inför 2030. Någon citerade Ursula von der Leyens företrädare som EU-kommissionens ordförande, Jean Paul Juncker: Vi vet alla vad vi måste göra – vi vet bara inte hur vi ska bli omvalda efteråt. Ett citat som var välvalt i diskussionerna om vad som behövs göras i klimatpolitiken utifrån dagens förutsättningar. Jämfört med förra året känns det dock som att det börjar finnas en bredare politisk förståelse för vad som behöver göras, vilket inte minst är tydligt hos politiker på kommunal och regional nivå.
Företagen fortsätter driva på
Sedan tidigare har vi kunnat åse det något märkliga förhållandet när företag uppmanar politiker och beslutsfattare att skärpa regelverk och vässa de klimatpolitiska besluten. Det var ännu tydligare i årets upplaga av Almedalen. I ett seminarium som handlade om geopolitiska utmaningar (i Dagens Industris regi) deltog flera prominenta personer, bl.a. ambassadörer från USA, Tyskland och Frankrike, finansminister Elisabeth Svantesson, en chefsekonom från en av världens största banker Citigroup, samt tidigare NATO-chefen Anders Fogh Rasmussen. Inte helt oväntat handlade många inlägg om Rysslands stormaktsambitioner och kriget i Ukraina. Men det var först när två representanter för stora företag kom på scenen som klimatfrågan lyftes som en stor framtida utmaning. Efteråt frågade jag chefsekonomen från Citigroup om han inte såg den globala uppvärmningen som ett geopolitiskt hot. Han var tvungen att medge att de nog glömt bort det lite i skuggan av Ukraina-kriget. Scanias VD Christian Levin lyfte i flera seminarier tvärtom fram hur framtidens jobb och utveckling hänger på att vi växlar om snabbt. Och för Scania handlar detta om att vinna eller försvinna – en stor del av balansräkningen är nu uppbunden i elektrifieringen av tunga fordon – och för att den satsningen ska gå vägen måste politiken hänga med. PostNords VD Annemarie Gardshol menade att klimatarbetet är en överlevnadsfråga, och hon var bekymrad över hur utsläppen i transportsektorn ökar i stället för att minska. Bland energibolagen kunde skönjas en viss frustration över att så många utredningar gjorts utan att några beslut har fattats. Man undrar faktiskt om regeringen verkligen tycker att utredningar som initierades av den förra regeringen verkligen var så undermåliga som de låter påskina, eller om det helt enkelt handlar om Not invented here – syndromet.
Behovet av kapital för omställningen
Ett område som lyftes i lite större utsträckning än tidigare var hur enormt stort behovet är av kapital för omställningen. Däremot var det inga fördjupade diskussioner om var alla dessa pengar ska komma ifrån (eller så missade vi dem). Bara den nödvändiga utbyggnaden av elnäten kommer att tarva ogripbara summor pengar. För att inte tala om finansieringen av elektrifieringen. Detta är en central fråga att börja ta i för politiken – annars kommer vi inte kunna mobilisera finansiella medel i tid.
Viktigt värna Almedalen som demokratisk arena
Almedalen är fortsatt viktigt för utbyte av åsikter, både i öppna seminarier och i slutna event. Därmed också en viktig arena för att driva samhällsutvecklingen. Dock tar företagen alltmer plats, ibland på bekostnad av den politiska diskussionen. I vissa seminarier var det inga politiker med alls. Det kan bero på att arrangörer tycker att det är svårt att få med politiker, eller på att man inte tycker att det blir en konstruktiv diskussion när man bjuder in politiker från olika läger för att de är så oense. Det finns en sanning i båda aspekterna – en del politiker är väldigt svårflörtade, och det blir ibland en del käbbel när politikerna ska prata klimat- och energifrågor. Men hela syftet med Almedalen är ju att vara en demokratisk arena där olika typer av aktörer möts, så politikernas medverkan är otroligt viktig även framöver. Dessutom brukar ett bra förhållningssätt vara att bjuda in de du vill ska lyssna på dina budskap att stå på scenen. Då är det svårt att välja bort att höra vad du säger.
Politiken behöver lyssna på företagen
Även om känslan var att regeringsföreträdare börjar bli mer medvetna om vilken sits de sätter företagen i när de drar undan mattan i klimatpolitiken, så visar de senaste dagarnas manövrar att de lämnat walk-over när det gäller utsläppen fram till 2030. I dagarna har regeringen lämnat in den obligatoriska nationella energi- och klimatplanen till EU, som syftar till att visa hur Sverige ska nå de åtaganden man har gentemot EU. Enligt regeringens inlaga kommer Sverige inte uppfylla ett enda av de åtaganden vi har enligt EU:s lagstiftning. Utsläppen utanför utsläppshandeln kommer att bli större (scenariot visar på en trolig diffens på ca 4 miljoner ton CO₂, vilket motsvarar ca 20 % av de utsläpp vi förväntas ha 2030, så det är ingen liten skillnad). Nettoupptaget av CO₂ från skogen kommer att bli lägre än vad som krävs (ca 7 miljoner ton CO₂) och andel förnybar energi i elmixen är för låg (ca 67 % i stället för 77 %). Vi kommer heller inte att nå målen för energieffektivisering. Det här står i stor kontrast till vad företagen sade att de behöver för bibehållen konkurrenskraft på varenda scen i Almedalen. Vi hoppas att politiken hörde vad de sade.
