Nu startar den andra och avgörande veckan på FN:s klimatmöte COP31, här i Antalya i Turkiet. Förberedelserna under året och den första förhandlingsveckan går att sammanfatta med ett ord: Motsättningar! Samtidigt pågår en klimatomställning i världen och den förnybara energin växer och blir allt billigare. Så har förhandlingarna då någon betydelse för svenska företag?
Det är tydligt att politikerna nu kliver in i förhandlingsrummen. Det märks på stämningen i de långa och varma korridorerna och hallarna som samlar nästan 100 000 deltagare dessa veckor.
Den konflikt som präglar klimatdiplomatin sedan flera år är åter tydlig. Flera länder i globala Syd med låga utsläpp och hög klimatsårbarhet efterlyser – med rätta – ökad och bättre klimatfinansiering. Vissa länder i globala Nord med höga utsläpp men också höga klimatambitioner är – med rätta – fokuserade på utsläppsminskningar. När endera sidan börjar ge med sig brukar spiralen bli positiv, men även det motsatta kan ske. Då skrattar en motvillig mellangrupp länder hela vägen till oljefälten.
I låsta lägen föreslår ofta ordförandeländerna – nu Turkiet och Australien tillsammans – något vid sidan av. Denna gång rör det sig om ett initiativ för att öka elektrifieringen till 35 procent av världens slutliga energianvändning år 2035. Det är lovvärt, men elektrifiering är inte automatiskt bra – elen kan ju genereras vid förbränning av kol, olja eller fossilgas.
Långt bättre är om länderna backar upp förslagen om att ta fram utfasningsplaner för fossil energi – och förser dessa med finansiering.
Debatten verkar ligga långt från Sverige. Men internationella klimatbeslut påverkar hela världen och inte minst förutsättningarna för investeringar, teknikutveckling, konkurrens och handel. Företag som utvecklar lösningar för elektrifiering, energieffektivisering och fossilfri produktion vinner mark när länderna stegvis skärper klimatpolitiken.
Det är nämligen det stora mönstret. Trots sega och svåra förhandlingar med uppenbart otillräckliga resultat så pekar dagens bedömningar på en klart lägre uppvärmning vid slutet av århundradet än vad bedömningar visade före Parisavtalet. Klimatförhandlingarna är centrala i sammanhanget. Det visar EU:s klimatpolitiska utveckling. Företag behöver snarare förhålla sig till att det går åt rätt håll än att det går långsamt.
Företag behöver också förutsägbara spelregler. Även det kan gynnas av internationella avtal. De motverkar en ryckig politik med föränderliga styrmedel, åtminstone på sikt.
I skrivande stund presenterar mötesordföranden ett samlingsbeslut, som vanligen smörjer och kompletterar de regelrätta förhandlingarna. Det medföljer även en liten förklaring till dokumentet. Där framgår att ansatsen är att lista det mesta som finns på bordet. Det är ovanligt men bra. Det står också att vissa förhandlingsparter inte stödjer vissa delar. Det är vanligt men förstås mindre bra.
Det som är klart udda är att den annars så vanliga formuleringen ”no text” som alternativ saknas. Det betyder inte alls att länderna är hyggligt med på noterna. Det framgår nämligen att exakt inget är klart. Men om drygt fyra dygn förväntar sig parterna att de har nått konsensus.
Vad den består i lär ha stor betydelse för svenska företag, vare sig besluten motverkar eller gynnar klimatmålen. Min bedömning är att det senare återigen blir fallet.
Detta inlägg är en del av 2050 belyser, en serie där vi lyfter aktuella frågor inom hållbarhet och näringsliv. Vill du veta mer om hur ditt företag kan navigera i det förändrade regelverket? Kontakta oss på 2050!