Under våren har löpsedlar och analysbrev duggat tätt med varningar om kommande råvarubrist avseende fossil råolja och naturgas som utgör blodomloppet i stora delar av vår ekonomi. Experter varnar för hur effekterna av kriget i Persiska viken kan få ekonomiska konsekvenser över lång tid. Plötsligt verkar akut brist på produkter som flygbränsle och diesel mer sannolik än vi tidigare trott. Kan den akuta situationen på råvarumarknaden till slut få transportsektorns omställning till fossilfria drivmedel och elektrifiering att ta fart?
När det gäller råoljepriset finns det nog få som skulle våga sig på att göra några absoluta prognoser. Världens oljeberoende är mycket stort och även förväntan om störningar i utbudet får långtgående effekter. Dessa effekter förväntas bestå även när kriget mellan USA/Israel och Iran avslutas. Skadad infrastruktur och låga beredskapslager kommer ta tid att åtgärda. Oljeproducerande länder vet detta och har dessutom som oligopolister ett starkt intresse av att hålla priset relativt högt, eftersom det gynnar dem ur ett spelteoretiskt perspektiv.
Vi vet (forskningen är samstämmig) att det inte går att hejda den globala uppvärmningen och nå världens klimatmål utan att fossila bränslen fasas ut och stannar under jord. Det är en drivkraft för styrmedel som gör fossila drivmedel mindre attraktiva. Enligt principen att förorenare ska betala införs handelssystem (ex ETS2) och för att tvinga ner användningen av fossila drivmedel i transportsektorn kommer Sverige tvingas att öka inblandningen genom reduktionsplikt eller kvotplikt. Annars riskerar vi att missa våra klimatåtaganden gentemot EU och behöva betala höga straffavgifter. Andra styrmedel som tvingar fordonstillverkare att öka andelen elektrifierade fordon samt införandet av avståndsbaserade och utsläppsdifferentierade vägavgifter kommer driva på utvecklingen.
Idag är bränslepriserna i Sverige på en mycket låg nivå jämfört med våra grannländer och övriga Europa. Med ovanstående resonemang är det inte troligt att de kan ligga kvar där särskilt länge. Det troliga är att användare av fossila drivmedel för vägtransporter runt 2030 kommer att behöva betala ett relativt högt pris, jämfört med att köra på el. Prisparitet för totala driftskostnader för elektrifierade lätta fordon och personbilar nås redan idag inom många användningsområden och det är nära för tunga fordon.
Enligt 2050:s bedömning är det rimligt att anta att elektrifierade transportlösningar kommer ha en kostnadsfördel framför fossildrivna, redan innan 2030. Bedömningen grundas på ett högre råoljepris, till följd av ökad energioro, införande och skärpning av beslutade styrmedel som reduktionsplikt och ETS2, samt energibeskattning i enlighet med EU:s energiskattedirektiv, eventuellt med en svensk återställning av skattenivåer. Ett lågprisscenario för bensin och diesel ter sig alltmer osannolikt givet oron kring råoljeutvinning samt kommande styrmedel.
I Sverige står transportsektorn och användningen av arbetsmaskiner, dvs framför allt användning av diesel och bensin, för över 40 % av de nationella utsläppen.[1] Vilka åtgärder som kan minska dessa utsläpp är välkända sedan lång tid. De kan sammanfattas som; utbyte till mer energieffektiva fordon, snabb utfasning av fossila drivmedel, ökad användning av biodrivmedel samt storskalig elektrifiering av transportsektorn (enligt IPCC, Klimatpolitiska rådet mfl.).
Utvecklingen i Sverige går dock långsamt, men nu kan oron på råoljemarknaden orsakad av geopolitiska skeenden göra dem som gått före till vinnare. När diesel och bensin ökar i pris, gynnas de som satsat på elektrifierade och energieffektiva fordon, biogas blir ett riktigt klipp och förnybara flytande drivmedel blir ett alltmer attraktivt alternativ. Satsningar på hållbara alternativ ökar också resiliensen mot störningar i energisystemen. Om det blir ransonering kan den som kan köra på närproducerad el och biogas upprätthålla sina transporter och den som har en diversifierad drivmedelsstrategi har en lägre operativ risk.
På så sätt kan en ökande energioro driva på utvecklingen mot ett mer motståndskraftigt och mindre klimatpåverkande transportsystem, med stora beredskapsmässiga fördelar.
Slutsatsen är att företag bör fråga sig: Hur ser ditt företags riskexponering mot fossil energi ut? Hur kan du minska dessa risker samtidigt som du sänker klimatavtrycket från era transporter (både egna och köpta)? Är det dags att ta fram en plan och påbörja implementeringen av en långsiktig transport- och logistikstrategi som är linjerad med klimatmål och strategiska ambitioner?
Vi har stor erfarenhet, färdiga metoder och ramverk för att du snabbt ska kunna gå från tanke till handling, för en mer hållbar och resilient affärsmodell.
[1] Sveriges utsläpp av växthusgaser, Naturvårdsverket, 2024.
Detta inlägg är en del av 2050 belyser, en serie där vi lyfter aktuella frågor inom hållbarhet och näringsliv. Vill du veta mer om hur ditt företag kan navigera i det förändrade regelverket? Kontakta oss på 2050!