Naturen är er viktigaste leverantör. Har ni gjort en due diligence på den?

Hälften av världens BNP har ett måttligt till starkt beroende av fungerande ekosystem. De flesta företag har aldrig kartlagt det beroendet. På konferensen Biodiversity & Business 2026 stod det klart: det är inte längre en miljöfråga – det är en affärsfråga och lösningen stavas samarbete längs hela värdekedjan.

En leverantör utan due diligence
Elin Larsson från WWF satte fingret på det med en bild som fastnade hos många i salen: Föreställ dig att en betydande andel av ditt företags värde är beroende av en enda leverantör. Du har aldrig gjort due diligence på dem. Du har underbetalat dem i decennier. De visar tecken på att fallera och det finns ingen alternativ leverantör.

Det är naturen.

Det är också den ram som samlade svenska och internationella ledare inom näringsliv, finans och policy när Di Event arrangerade Biodiversity & Business 2026 den 7 maj i Stockholm.

Risken sitter uppåt i kedjan
För livsmedelsföretag, som vi arbetar med, är insikten särskilt direkt: den biologiska mångfaldens avtryck, och därmed riskexponeringen, ligger för de flesta inte i den egna verksamheten, utan uppåt i värdekedjan. I råvaruled. I jordbruket. Hos primärproducenterna.

Det var en observation som återkom under dagen, och den ställer en konkret fråga till varje inköps-, hållbarhets- och affärsutvecklingsansvarig: Vet ni vad som händer tre steg upp i er kedja – och vad konsekvensen blir för er marginal om det systemet sätts under press?

För de företag som nu rapporterar enligt CSRD är ESRS E4 om biologisk mångfald inte längre ett val. Kartläggningen av beroenden och påverkan ska göras, och den blottar snabbt var i värdekedjan kunskapen saknas.

Samarbete är nyckeln, men det kräver mer än välvilja
En röd tråd under konferensen var tydlig: utan samarbete kommer vi ingenvart. Men vad betyder det i praktiken för en livsmedelskedja? Det räcker inte att varje led optimerar för sig. Primärproducenter saknar ofta kapital och kunskap, förädlare saknar insyn uppåt i kedjan, och retailers sätter prispressen som gör omställning svår. Samarbete längs hela kedjan, med transparens om beroenden och delad riskbörda, är förutsättningen. Det kräver att inköpsavdelningar och hållbarhetsavdelningar börjar prata samma språk.

Fredrik Nilzén, hållbarhetschef på Scania, formulerade systemlogiken klart: att lösa ett problem medan man skapar ett annat är inte en lösning. För livsmedelskedjan, som sitter i skärningspunkten mellan mark, vatten, klimat och biologisk mångfald, är det en insikt som kräver att aktörer faktiskt pratar med varandra, inte bara rapporterar om sig själva.

Från risk till resiliens och handling
Men samtalet på scenen och i minglet handlade om mer än risk. Den verkliga förflyttningen, den som hör hemma i styrelserummet, är rörelsen från riskhantering till resiliens. Klimatförändringar, vattenbrist, biologisk mångfald och livsmedelssäkerhet bildar ett sammankopplat system. Det kräver systemtänkande, inte silolösningar.

Anders Breitholtz, vd för Papershell, satte ord på stämningen i rummet: vi har verktygen. Vi har teknologin. Det vi behöver nu är att faktiskt använda dem.

Vad innebär det i praktiken?
På 2050 möter vi allt fler företag som förstår att biologisk mångfald är strategiskt relevant, men som behöver stöd i att förstå vad det faktiskt innebär för just dem. Exempelvis har vi nyligen hjälpt ett av Sveriges ledande livsmedelsföretag att utveckla mål och åtgärder inom biologisk mångfald, från kartläggning av beroenden i råvaruled till konkret handlingsplan.

Vi hjälper företag att:

• kartlägga sin påverkan och sina beroenden kopplat till natur och ekosystemtjänster
• analysera risker längs hela värdekedjan, inte bara den egna verksamheten
• sätta mål och utveckla konkreta åtgärder – från analys till handling

Det handlar inte om ytterligare ett rapporteringskrav. Det handlar om att förstå sin affär bättre.

Vill du veta vad biologisk mångfald innebär för din strategi, din styrelse eller din värdekedja? Vi berättar gärna mer.