Rebecka Jakobbson och Malin Forsgren framför EU-kommissionens byggnad

Årets Alme­dalen är över och även om många säkert är nöjda med dagarna, så är det svårt att se den där specifika händelsen som kommer gå till historien. Man kan dock konstatera att det nya formatet med fyra dagar börjar sätta sig och att omfatt­ningen från 2023 är ganska stabil på drygt 2100 evenemang som arran­gerats. Även om dagarna i Alme­dalen förflöt utan att något spek­ta­kulärt utspelade sig, så var det många små signaler som visar att världen ser annorlunda ut jämfört med för några år sedan. Och årets Alme­dalen hade defi­nitivt en touch av mer seriösa diskus­sioner och mindre av rosémingel.

Poli­tiskt dilemma att driva håll­bar­hets­frågor
Cirka en tred­jedel av alla publika evenemang handlade om håll­barhet och/eller ener­gi­frågor, vilket är ungefär på samma nivå som de senaste åren. I år kändes poli­ti­kerna lite mer varma i kläderna jämfört med förra året. En reflektion är att poli­tiker från samma partier lyfte fram ganska olika vinklar på klimat­po­li­tiken, vilket skulle kunna indikera att den interna enig­heten inte är total. Det gällde framför allt rege­rings­par­tierna. Vissa före­trädare ville inte alls prata om vad som borde göras på kort sikt fram till 2030 utan foku­serade bara på behoven fram till 2045 (och foku­serade därmed nästan bara på vikten av att bygga ut kärn­kraften), medan andra hade konkreta inspel inför 2030. Någon citerade Ursula von der Leyens före­trädare som EU-kommis­sionens ordfö­rande, Jean Paul Juncker: Vi vet alla vad vi måste göra – vi vet bara inte hur vi ska bli omvalda efteråt. Ett citat som var välvalt i diskus­sio­nerna om vad som behövs göras i klimat­po­li­tiken utifrån dagens förut­sätt­ningar. Jämfört med förra året känns det dock som att det börjar finnas en bredare politisk förståelse för vad som behöver göras, vilket inte minst är tydligt hos poli­tiker på kommunal och regional nivå.

Före­tagen fort­sätter driva på
Sedan tidigare har vi kunnat åse det något märkliga förhål­landet när företag uppmanar poli­tiker och besluts­fattare att skärpa regelverk och vässa de klimat­po­li­tiska besluten. Det var ännu tydligare i årets upplaga av Alme­dalen. I ett semi­narium som handlade om geopo­li­tiska utma­ningar (i Dagens Indu­stris regi) deltog flera promi­nenta personer, bl.a. ambas­sa­dörer från USA, Tyskland och Frankrike, finans­mi­nister Elisabeth Svan­tesson, en chefse­konom från en av världens största banker Citigroup, samt tidigare NATO-chefen Anders Fogh Rasmussen. Inte helt oväntat handlade många inlägg om Ryss­lands stor­makt­sam­bi­tioner och kriget i Ukraina. Men det var först när två repre­sen­tanter för stora företag kom på scenen som klimat­frågan lyftes som en stor framtida utmaning. Efteråt frågade jag chefse­ko­nomen från Citigroup om han inte såg den globala uppvärm­ningen som ett geopo­li­tiskt hot. Han var tvungen att medge att de nog glömt bort det lite i skuggan av Ukraina-kriget. Scanias VD Christian Levin lyfte i flera semi­narier tvärtom fram hur fram­tidens jobb och utveckling hänger på att vi växlar om snabbt. Och för Scania handlar detta om att vinna eller försvinna – en stor del av balans­räk­ningen är nu uppbunden i elekt­ri­fi­e­ringen av tunga fordon – och för att den sats­ningen ska gå vägen måste poli­tiken hänga med. Post­Nords VD Anne­marie Gardshol menade att klimat­ar­betet är en över­lev­nads­fråga, och hon var bekymrad över hur utsläppen i trans­port­sektorn ökar i stället för att minska. Bland ener­gi­bo­lagen kunde skönjas en viss frustration över att så många utred­ningar gjorts utan att några beslut har fattats. Man undrar faktiskt om rege­ringen verk­ligen tycker att utred­ningar som initi­e­rades av den förra rege­ringen verk­ligen var så under­måliga som de låter påskina, eller om det helt enkelt handlar om Not invented here – syndromet.

Behovet av kapital för omställ­ningen
Ett område som lyftes i lite större utsträckning än tidigare var hur enormt stort behovet är av kapital för omställ­ningen. Däremot var det inga fördjupade diskus­sioner om var alla dessa pengar ska komma ifrån (eller så missade vi dem). Bara den nödvändiga utbygg­naden av elnäten kommer att tarva ogripbara summor pengar. För att inte tala om finan­sie­ringen av elekt­ri­fi­e­ringen. Detta är en central fråga att börja ta i för poli­tiken – annars kommer vi inte kunna mobi­lisera finan­siella medel i tid.

Viktigt värna Alme­dalen som demo­kratisk arena
Alme­dalen är fortsatt viktigt för utbyte av åsikter, både i öppna semi­narier och i slutna event. Därmed också en viktig arena för att driva samhälls­ut­veck­lingen. Dock tar före­tagen alltmer plats, ibland på bekostnad av den poli­tiska diskus­sionen. I vissa semi­narier var det inga poli­tiker med alls. Det kan bero på att arran­görer tycker att det är svårt att få med poli­tiker, eller på att man inte tycker att det blir en konstruktiv diskussion när man bjuder in poli­tiker från olika läger för att de är så oense. Det finns en sanning i båda aspek­terna – en del poli­tiker är väldigt svår­flörtade, och det blir ibland en del käbbel när poli­ti­kerna ska prata klimat- och ener­gi­frågor. Men hela syftet med Alme­dalen är ju att vara en demo­kratisk arena där olika typer av aktörer möts, så poli­ti­kernas medverkan är otroligt viktig även framöver. Dessutom brukar ett bra förhåll­ningssätt vara att bjuda in de du vill ska lyssna på dina budskap att stå på scenen. Då är det svårt att välja bort att höra vad du säger.

Poli­tiken behöver lyssna på före­tagen
Även om känslan var att rege­rings­fö­re­trädare börjar bli mer medvetna om vilken sits de sätter före­tagen i när de drar undan mattan i klimat­po­li­tiken, så visar de senaste dagarnas manövrar att de lämnat walk-over när det gäller utsläppen fram till 2030. I dagarna har rege­ringen lämnat in den obli­ga­to­riska natio­nella energi- och klimat­planen till EU, som syftar till att visa hur Sverige ska nå de åtaganden man har gentemot EU. Enligt rege­ringens inlaga kommer Sverige inte uppfylla ett enda av de åtaganden vi har enligt EU:s lagstiftning. Utsläppen utanför utsläpps­handeln kommer att bli större (scenariot visar på en trolig diffens på ca 4 miljoner ton CO₂, vilket motsvarar ca 20 % av de utsläpp vi förväntas ha 2030, så det är ingen liten skillnad). Nettoupp­taget av CO₂ från skogen kommer att bli lägre än vad som krävs (ca 7 miljoner ton CO₂) och andel förnybar energi i elmixen är för låg (ca 67 % i stället för 77 %). Vi kommer heller inte att nå målen för ener­gi­ef­fek­ti­vi­sering. Det här står i stor kontrast till vad före­tagen sade att de behöver för bibe­hållen konkur­rens­kraft på varenda scen i Alme­dalen. Vi hoppas att poli­tiken hörde vad de sade.

 

Malin Forsgren
Senior konsult och partner på 2050

Rebecka Hovenberg
Senior konsult på 2050