Regeringen presenterade den 21 december den klimathandlingsplan som varje regering enligt klimatlagen måste presentera året efter ett val. Syftet med denna lagregel är att alla regeringar ska visa hur de ska klara de klimatmål som riksdagen beslutat. Klimatlagen öppnar alltså för att regeringar med olika färg kan vilja använda olika verktyg för att nå klimatmålen.
Det var också budskapet från statsminister Ulf Kristersson när han presenterade planen tillsammans med Ebba Busch (KD), Romina Pourmokhtari (L) och Martin Kinnonen (SD): “Klimatpolitiken har nu lagts om”.
Samtidigt kan man konstatera att ett av de viktigaste motiven till tuffa klimatmål som funnits med sen 70-talet i svensk klimat- och miljöpolitiken fortfarande gäller. Nämligen uppfattningen att tuffa klimatmål som är mer ambitiösa än omvärlden skapar förutsättningar för konkurrensfördelar i näringslivet jämtemot omvärlden.
Och Ebba Busch (KD) var tydlig med att regeringens uppfattning är att EU:s nya klimatpolitik, som brukar kallas för fit-for-55-paketet, innebär att svenska företag fått en konkurrensfördel.
En bärande ingrediens i klimathandlingsplanen är förstås utbyggnaden av kärnkraften som pekas ut som den kanske viktigaste åtgärder för att klara klimatutmaningen. Ny forskning från Chalmers, publicerad i höst i den vetenskapliga tidskiften Environment and History visar att detta inte är något nytt. Under 1970 och 1980-talet stod både politiken och näringslivet eniga i att kärnkraftsutbyggnaden var det som behövdes för att minska användningen av fossila bränslen [1]. De båda forskarna Martin Hultman och Kristoffer Ekberg skriver att politiken vid denna tid ”innebar nästan enbart bekämpning av klimatförändringar genom en utbyggnad av kärnkraften. Andra områden som transporter lämnades ifred.”
Kritiken mot klimathandlingsplanen från miljörörelse och opposition har varit just detta. Att samma sak händer idag.
Men det som skiljer dagens klimatpolitik från den som rådde i slutet på 70-talet är att EU infört tuffa klimatmål och till dessa kopplat strikt lagstiftning. För det är en viktig skillnad mellan svenska klimatmål och europeiska. En annan skillnad är att det klimatmål som EU satt på Sverige, minus 50 procent till 2030 jämfört med 2015, också innebär årliga utsläppsminskningsmål och att det är kopplat till kraftiga böter om medlemsländerna inte når dem. Om man räknar om EU:s mål till att jämföra med 1990, som de svenska målen är utformade, så innebär det en minskning av utsläppen med 59 procent till 2030 – alltså en lägre ambition än det mål på minus 63 procent som riksdagen slagit fast.
Regeringen konstaterar att Sveriges båda mål (det som riksdagen satt och det som EU satt) kommer att vara svåra att nå. En viktig anledning är att reduktionsplikten, alltså kravet på inblandning av biobränsle i bensin och diesel nästan helt har tagits bort. Utsläppen för varje liter ökar alltså. Regeringen skriver att den avser att utnyttja möjligheten att flytta utsläppsutrymme från ETS, alltså utsläppshandeln för den tunga industrin samt att köpa utsläppsutrymme från andra länder (om det finns något till salu dvs.). Det är viktig information till den delen av näringslivet som lyder under utsläppshandeln, alltså de stora utsläppskällorna. EU:s skärpning av utsläppshandel innebär en omfattande och snabb omställning för dem. Det handlar om cementindustri, stålindustri, aluminium bl.a. Men det regeringen skriver är alltså att den avser att plocka bort svenska utsläppsrätter för att klara det nationella målet för trafiken, jordbruket och fastigheter. Svensk industri kommer alltså att få betala för sänkta bensinpriser för konsumenterna.
Men detta kommer inte att räcka. Fler styrmedel är att vänta. I fit-for-55 finns en möjlighet att införa ett utsläppshandelssystem inom de nationella målen, ESR, som brukar kallas ETS2 vilken ska kunna användas på trafik, jordbruk och fastigheter. Sverige bör delta från start i genomförandet av det nya utsläppshandelssystemet, EU ETS 2 och inkludera förbränning av bränslen i samtliga ytterligare sektorer utöver de som obligatoriskt omfattas av EU ETS 2 skriver regeringen. Regeringen kommer också att återkomma med förslag som syftar till att konsumenter och verksamheter fullt ut kompenseras för effekterna på drivmedelspriser. En ny utredning ska tillsättas för att fastställa vilka styrmedel som ska införas för att nå EU:s klimatmål till 2030. Men faktum är att det för konsumenterna inte är någon skillnad mellan en koldioxidskatt och ett utsläppshandelssystem – det blir en kostnad som läggs på bensin- eller dieselpriset.
Regeringen skriver att cirka halva det överskott av utsläpp som Sverige kommer att ha 2030 i förhållande till EU:s klimatmål ska klaras genom överföring från ETS, alltså det utrymme som den tunga industrin i Sverige har. Den andra halva ska klaras med styrmedel som minskar användningen av diesel och bensin, m.a.o. höjda bensin- och dieselpriser.
Sammanfattningsvis så kommer nya styrmedel att behövas i Sverige men vilka det blir ska utredas. Sverige ligger i farozonen för att inte klara EU-klimatmål och den tunga industrin kommer att behöva snabba på omställningen och till det behövs mycket el. Den elen ska produceras med nybyggd kärnkraft.
[1] Ekberg, K., & Hultman, M. (2023). A Question of Utter Importance: The Early History of Climate Change and Energy Policy in Sweden, 1974–1983. Environment and History, 29(3), 399–421
Anders Grönvall, Senior konsult, 2050