Rebecka Jakobbson och Malin Forsgren framför EU-kommissionens byggnad

Under de senaste åren har medve­ten­heten i samhället ökat om den snabba förlusten av biologisk mångfald. Utöver den direkta negativa påverkan på naturen, riskerar den att ge omfat­tande ekono­miska konse­kvenser som berör de flesta bran­scher och verk­sam­heter.  Okun­skapen om hur det kan slå mot samhället är ännu stor, skriver 2050:s Elisabeth Ilskog och Sofie Ögren i en 2050 belyser. 

Tidigare i år infördes reglerna från EU-direk­tivet om rappor­tering av håll­barhet – CSRD (Corporate Sustai­na­bility Reporting Directive) – i svensk lag. En lag som breddar fokus på håll­barhet och kan stimulera företag att öka kunskapen om hur deras verk­sam­heter påverkar miljön och hur de påverkas av miljön – den så kallade dubbla väsent­lig­heten. Härom­veckan trädde också den nya EU-förord­ningen om restau­rering av natur i kraft. Den syftar till att stoppa ytter­ligare förlust av, och åter­ställa, biologisk mångfald.

Att den biolo­giska mång­falden utarmas både globalt och i Sverige står helt klart. World Economic Forum pekar ut förlust av biologisk mångfald och ekosystem­kollaps som några av de största riskerna mänsk­lig­heten står inför under 2020-talet. En analys av rödlistade arter i Sverige visar att det främst är markan­vänd­ningen inom mono­kul­tu­rellt jord- och skogsbruk som har störst påverkan.

För att hejda förlusten av biologisk mångfald behövs en förändrad skötsel av jord­bruks- och skogsmark som anpassas efter plats­spe­cifika förut­sätt­ningar för biologisk mångfald. Det behövs också mer kunskap och starkare ekono­miska inci­tament för att kunna bedriva ett vari­a­tionsrikt jord- och skogsbruk som tar vara på värden som inte enkelt går att mäta i ekono­miska termer – som just biologisk mångfald — men också sociala värden och hälsoaspekter.

På 2050 stöttar vi våra kunder med att hitta synergier i arbetet med klimat, biologisk mångfald och andra håll­bar­hets­frågor. Det rimmar väl med den nya förord­ningen om restau­rering av natur. Inom två år ska Sverige – precis som övriga länder i EU – upprätta en nationell restau­re­ringsplan. Planen ska bromsa förlusten av biologisk mångfald och ge möjlighet för ekosy­stemen att fort­sätta till­han­da­hålla viktiga tjänster som mat, virke, ren luft, vatten och motstånds­kraft mot natur­ka­ta­strofer och klimatförändringar.

Inom några år ska alla större företag också uppfylla de nya kraven på håll­bar­hets­rap­por­tering enligt CSRD. Det betyder att före­tagen måste skaffa sig kunskap om hur deras verk­samhet i hela värde­kedjan påverkar naturen. Vi ser en risk att flera företag bedömer att de inte har en väsentlig påverkan på biologisk mångfald — helt enkelt av okunskap. Det är olyckligt då verk­sam­heter i många värde­kedjor starkt påverkar de ekosystem som civi­li­sa­tionen är beroende av. Förutom skogsbruk och jordbruk, ger också gruv­brytning och många andra indu­strier påverkan på arter, vattendrag, och klimat. Nästan all avfalls­han­tering har likartad inverkan. Ofta är också miljökraven låga runt om i världen, i länder genom vilka svenska företags värde­kedjor löper.

Vi ser därför ett ökat behov av kunskap om biologisk mångfald i samhället och i närings­livet. Biologer och natur­vårds­kunniga kommer att bli mer efter­frågade — både i före­tagen och hos de revi­sorer som nu ska granska håll­bar­hets­rap­por­te­ringen. På 2050 har vi god kunskap i dessa frågor och vi är beredda att ta vår del av ansvaret i samverkan med andra företag.

 

Vasik­ka­vouma – ett våtmarks­område av stor vikt för den biolo­giska mång­falden och även ett välbesökt natur­re­servat i Pajala kommun. Området som under 80–90-talet höll på att växa igen har åter­ställts till sin forna glans med hjälp av lokala eldsjälar och statligt stöd (ett stöd som drogs in efter rege­rings­skiftet 2022).

 

Läs mer
2050 Belyser
Utbild­ningar och events

 

Elisabeth Ilskog
Senior konsult på 2050

Sofie Ögren
Senior konsult på 2050