Sommaren har inte enbart varit skön i Europa i år. Den har rent av varit ovanligt besvärlig för många. Vattenbrist, värmeböljor, omfattande skogsbränder och torka har stört mångas avkoppling. Priset för samhället har varit långt högre. Skördar som vissnar. Dricksvattenkranar som sinar både i Italien och Frankrike och i Italien håller floden Po på att torka ut. Vattennivåerna i andra europeiska floder, som tyska Rhen, är också extremt låga. Skuggorna från kriget i Ukraina är långtgående och hotar både energi- och matförsörjning. Men är läget så mörkt egentligen?
I Sverige har vi varit relativt förskonade från svåra klimateffekter just denna sommar, men med 2018 i färskt minne vet vi att extremväder kan komma när som helst igen – konsekvenserna av klimatförändringarna är här och nu. Det är även regeringen medveten om. Klimatanpassning är en viktig fråga, och regeringen har nyligen gett MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, i uppdrag att stärka klimatberedskapen kring skyfall. MSB ska bland annat ansvara för att ta fram en metod för skyfallskarteringar i tätorter. Befintliga dagvattensystem räcker oftast inte till för att ta hand om de stora regnmängder som kommer allt oftare och karteringen ska visa de områden som riskerar att översvämmas.
En annan vattenutmaning, förutom den allt större bristen på grund- och dricksvatten, är att reningen av dricksvatten hotas som en indirekt följd av Rysslands krig mot Ukraina. Processen är beroende av bland annat pottaska, av vilken Ryssland står för cirka 40 procent av världens export. I Sverige har vi den stora lyxen att ha gott och rent vatten tillgängligt direkt i kranen men det är inget vi kan ta för givet framöver.
Lyssnar man på politiker detta valår pratar många om klimatet. Men när det gäller nya åtgärdsförslag kan man tro att Parisavtalet och andra viktiga miljömål inte är särskilt prioriterade. Visst har Sverige andra problem att lösa, men omställningen för att hejda klimatförändringarna hotas om tröskelvärden passeras. Då kan oåterkalleliga effekter uppstå på vår livsmiljö, vårt hem, planeten Jorden.
Dessbättre finns många tekniska lösningar, allt från ny energiteknik till metoder som fångar in koldioxid. De stora möjligheterna med energieffektivisering bör också lyftas. Många företag arbetar hårt för att fasa ut fossila bränslen och allt fler enskilda är engagerade och fattar aktiva beslut för att sänka sina utsläpp. Klimatarbetet kräver inte sällan mod och kreativitet men är ofta även lustfyllt och hoppingivande. Men för att klara klimatet kan vi inte dra ner på takten i omställningen, vi behöver snarare öka den. Därför behövs mer mod och tydlighet från politiken, inte avveckling av viktiga styrmedel som föreslås från höger till vänster i politiken. När EU nu gasar på med klimatpolitiken behöver Sverige hänga med. Gör vi inte det riskerar vi både klimat och konkurrenskraft.
Det behövs ett tydligare klimatpolitiskt ledarskap och ansvarstagande i Sverige, med fokus på morötter till dem som behöver mest stöd och piskor mot utsläpp. Det är ett alldeles för allvarligt läge för att gräva ner sig i skyttegravar och försöka plocka enkla poänger kring samhällsviktiga frågor som energiförsörjning eller transporter. Vi längtar efter politiker som målar upp en attraktiv bild av ett hållbart samhälle och talar klarspråk om vad vi behöver göra för att nå dit. Politiker som samlas kring breda, långsiktiga lösningar. Sveriges framtida välstånd på att vi lyckas med klimatomställningen. Då kan vi fortsätta se fram mot härliga somrar i både Sverige och Europa, även i framtiden.
Markus Ekelund, vd 2050
Cecilia Winter, senior konsult 2050