I förra veckan anordnade och modererade 2050 ett seminarium i Bryssel på uppdrag av Stockholm Exergi, för att diskutera knäckfrågorna kring negativa utsläpp och koldioxidinfångning. Enligt FN:s klimatpanel är carbon removals (CDR) avgörande för att vi ska nå Parisavtalet, men det får inte ske på bekostnad av reella utsläppsminskningar och därför behöver gemensamma ramverk och uppföljningsmodeller komma på plats. Syftet med seminariet var att diskutera hur EU:s och företags nettonoll mål kan nås med hjälp av carbon removals och vilka förutsättningar som behövs lagstiftningsmässigt, finansiellt och tekniskt för att detta ska bli verklighet.
Viktiga slutsatser på seminariet var att utsläppsminskningar alltid måste vara första prioritet, därför är det helt centralt med separata mål på EU-nivå för utsläppsminskningar respektive removals, både fram till 2040 och 2050, samt transparens i hur man når de olika målen. Krav på transparens finns redan idag, men detta kan skärpas. Av samma skäl är det av största vikt att man inte summerar utsläpp och koldioxidlagring i olika sektorer. Ett exempel på detta skulle vara att Ryssland anser sig vara koldioxidneutrala för att de har skog som tar upp koldioxid, och att det kompenserar för utsläpp i andra sektorer. För företag som säljer kolkrediter är det avgörande att köparna har ett seriöst reduktionsarbete och bara köper carbon removals för att kompensera på vägen till noll. Ur klimatsynpunkt är det också viktigt att CDR inte får användas för att kompensera för utsläpp i EU-ETS sektorn, vilket krafter inom EU driver på för.
Redan idag finns det så mycket CO₂ i atmosfären att 1,5 gradersmålet kommer passeras även om utsläppen sätts till noll nu, vilket Dr. Oliver Geden från SWP och IPCC, visade. Det innebär, enligt IPCC, att carbon removals krävs om världen ska klara Parisavtalet. Det är dock tydligt att det saknas finansiering för CDR i den utsträckning som kommer behövas. Fram till 2050 kommer världen behöva skala upp kapaciteten för carbon removals extremt snabbt. Det finns flera pusselbitar som måste komma på plats:
- Teknik:
- Teknisk utveckling för att dels göra tekniken mycket mer energieffektiv, dels för att skapa tekniska lösningar som blir ekonomiskt försvarbara för små anläggningar (vilket påpekades av Osama Zaalouk från Alfa Laval).
- Offentliga satsningar krävs för att tekniken ska skalas upp så mycket att den blir tillräckligt effektiv, med drastiskt sänkta produktionskostnader.
- Finansiering och marknad
- Det är helt vitalt med marknadslösningar för att få långsiktighet och kunna skala upp produktionen. Att privata sektorn finansierar Carbon removals kommer att vara nödvändigt, och det är helt centralt att företag väljer att finansiera CDR utanför den egna värdekedjan, parallellt med det egna klimatarbetet. Därför utvecklar SBTi ett ramverk för s.k. ”Beyond Value Chain Mitigation”, vilket Piera Patrizio Head of Research, SBTi berättade om.
- Problemet med en ren marknadslösning är att det inte kommer att finnas någon efterfrågan den dagen vi har nollutsläpp, då det fortfarande kommer att behövas carbon removal.
- Det krävs mycket mer engagemang att säkerställa att vi inte sköljer ut barnet med badvattnet bara för att det finns utmaningar att lösa. Vi har kort tid kvar för att carbon removals och BECCS ska kunna bidra att vi ska nå Parisavtalet.
De stora företagens klimatarbete är fortfarande frivilligt (ex SBT och BVCM), även om lagstiftningen i allt högre grad styr i rätt riktning. Det är viktigt att reduktion och CDR blir standard, och inte ett val för företag. Frågan är om och när EU och stora utsläppsländer kommer att ställa mer specifika reduktionskrav samt krav på finansiering av carbon removals.
En annan knäckfråga är hur vi definierar vilka utsläpp som är svåra att undvika, vilket Emma Wiesner ©, EU-parlamentariker lyfte. I själva verket är det bara utsläpp från jordbruks- och skogssektorn som räknas som svåra att undvika på riktigt. Det innebär att företag inte kommer kunna räkna med att det går bra att 10–15 % av utsläppen är kvar efter 2050. Alla som inte är i jordbrukssektorn måste ner till noll. Här råder inte samstämmighet hos aktörerna och till och med SBTi medgav att man får kompensera upp till 10% av sina utsläpp med carbon removals, vilket inte riktigt stämmer med behoven i verkligheten.
På seminariet var det tydligt att det finns behov av fler gemensamma mätsystem och beräkningsmetoder. Det offentliga behöver säkerställa att rätt ramverk och uppföljningsmodeller kommer på plats. Eli Mitchell-Larson, Carbon Gap, lyfte behovet av att skapa en värdeenhet som kan ge indikationer till hur offentlig finansiering ska distribueras. Exempelvis ett företags marginal/ton CO₂. Företag med låg marginal/CO₂ behöver troligen mer stöd än företag som tjänar mycket pengar per ton. Frågeställningar som kommer behöva fortsätta diskuteras för att skapa hållbara lösningar.
En viktig slutsats var att BECCS kommer att spela en viktig roll för carbon removals i länder där det finns tillgång till hållbar biomassa. Vad som klassas som hållbar biomassa lyftes också på seminariet, då mycket kritik har riktats från exempelvis miljöorganisationerna mot användandet av all sorts biomassa. Mikael Karlsson från Uppsala universitet bidrog med sin analys på ämnet och slog fast att det finns restprodukter från skogen som är hållbara att använda som biomassa och att det är viktigt att hålla isär begreppen.
Vill du se hela seminariet finns det att ta del av här.
De som medverkade var:
Moderator
Malin Forsgren, partner, 2050
Huvudtalare
Dr. Oliver Geden, German Institute for International and Security Affairs, Advisory Board Carbon Gap, IPCC Bureau
Prof. Mikael Karlsson, Environmental Science, Uppsala university
Dr. Fabian Levihn, Head of RnD Stockholm Exergi
Paneldeltagare
Osama Zaalouk responsible for Alfa Laval Carbon Capture Program
Eli Mitchell-Larson, Chief Science & Advocacy Officer, Founder, Carbon Gap
Adina Braha-Honciuc, Director Sustainability Policy — European Government, Microsoft
Mark Preston Aragonès, Policy Manager, Bellona Europe
Mathias Fridahl, Associate Professor, International climate politics and policy, Linköping university
Emma Wiesner, Member of European Parliament, Renew Europe Group
Paul Zakkour, Director, Carbon Counts
Dr. Ian Rowe, Acting Director for CO2 Removal and Conversion
Fabien Ramos Directorate general for Climate Action, European Commission
Johan Börje, Head of Voluntary Carbon Markets, Stockholm Exergi
Rebecka Hovenberg
Senior konsult på 2050
Malin Forsgren
Senior konsult/partner på 2050