Aprilväder. Ömsom sol, ömsom snö. I de snabba skiftenas månad svängde det även på miljöområdet. I början av april läste jag miljömyndigheternas uppföljning av de svenska miljömålen. Utvecklingen bedömdes som negativ för både klimatmålet och de fyra mål som mest rör biologisk mångfald. Tyvärr var det inget aprilskämt utan ännu ett tecken på otillräcklighet i samhällets miljöarbete, där politiken är det nav som åtgärderna kretsar kring.
Transportsektorn innebär ljusglimtar
Någon dag senare läste jag Naturvårdsverkets underlag till regeringens klimatredovisning, där etappmålen bedöms. För första gången bedömdes där att 2030-målet för inrikes transporter kan nås med beslutade styrmedel. Kritiker må med rätta säga att alla utsläpp av klimatgaser från sektorn inte ingår, men det är ändå ett viktigt steg framåt. Det som tidigare bedömdes omöjligt går nu att uppnå, i hög grad tack vare reduktionsplikten. Även bonus-malus-systemet bedömdes har bidragit.
Två propositioner missar möjligheten att påskynda omställningen
Men Naturvårdsverkets underlag utgick ifrån beslut fram till första mars i år. Det betyder att förslag som regeringen lagt därefter – som det klimatpolitiska stolpskottet i mitten på mars om att ge bilägare en tusenlapp eller mer – inte beaktades. Givetvis kunde inte heller förslagen i den ekonomiska vårpropositionen och vårändringsbudgeten, som kom i mitten av april, beaktas. De båda propositionerna beskriver den förda politiken och dess planerade utveckling. De utgör två utmärkta tillfällen för regeringen att lyfta fram behovet av, eller konkret föreslå, en skärpt klimatpolitik.
Kapplöpning i klimatpolitiska försvagningar
Men något sådant är det inte frågan om. Med vissa undantag hakar regeringen snarare på i den kapplöpning om klimatpolitiska försvagningar som nästan alla partier deltar i. Utöver regeringens bidrag till alla bilägare föreslås sänkta klimatrelaterade skatter och en paus för såväl indexeringen av drivmedelsskatterna som den viktiga reduktionsplikten.
De positiva undantagen består i att mer resurser förs till bonus-malus-systemet och godstransporter på järnväg. Parallellt ska även det otidsenliga systemet för reseavdrag göras mindre klimatskadligt. Det är bra men legitimerar inte att viktiga hörnstolpar i klimatpolitiken försvagas.
Effektiv klimatpolitik och välriktade stödåtgärder måste kunna kombineras
Givetvis kan stödåtgärder behövas om priser skenar, såväl för enskilda som samhällsviktiga verksamheter som jordbruk. Men det är problematiskt om stöd utformas som försvagad klimatpolitik. Den ska sätta pris på miljön som ska premiera dem som utvecklar ny teknik eller minskar användningen av fossila bränslen. Om exempelvis barnfamiljer påverkas så är ett höjt barnbidrag långt bättre än sänkta klimatskatter, ur både fördelningspolitisk och klimatpolitisk synpunkt. En tusenlapp till alla bilägare, oavsett om de är miljardärer som jobbar hemma i storstan eller låginkomsttagare som pendlar i glesbygd är dubbelt kontraproduktivt. Och frågan infinner sig varför inte kollektivtrafikanter får stöd; där har ju priserna också gått upp ordentligt på flera håll.
Energiförsörjningen och klimatet
Är då ryckigheten aprilvädersliknande, en tillfällig följd av kriget i Ukraina? Det är tveksamt; dels lyfte partier förslag om nedmonterad klimatpolitik redan före kriget, dels innebär regeringens politik att miljöbudgeten beräknas minska rejält kommande år. Miljöministern sökte försvara utförslöpan med att så alltid är fallet i slutet av en mandatperiod. Men det stämmer inte. För fyra år sedan beräknades stora ökningar för kommande år, för åtta år sedan beräknades ungefär bibehållen nivå.
Utan skärpt miljöpolitik går det alltså åt fel håll, i alla fall för den som tar miljömålen på allvar. Om reduktionsplikten urholkas som vissa partier vill, så spricker även 2030-målet, som nu är i sikte.
Frågan är vad väljarna tänker om den ryckiga klimatpolitiken. Miljöfrågan har pendlat de senaste åren; den ligger lägre än i höstas men i nivå med vid förra valet. Energifrågan klättrar i viktighet. Kanske leder det till att politik för effektiv energianvändning vinner över bidrag till fossila bränslen? Det skulle gynna såväl klimatet som plånboken och företag som går före, och samtidigt missgynna Putins krig. Det kanske är en tanke att ta fasta på när vi går mot ljusare tider och debatt inför valet.
Mikael Karlsson
Vetenskaplig rådgivare 2050