Att harmonisera de svenska klimatmålen fram till 2030 med EU:s klimatmål och Sveriges åtagande vad gäller reduktioner av växthusgasutsläpp, innebär en liten ambitionsminskning. Att överge ett svenskt mål för en mindre ambitiös målsättning kan dock ha ett signalvärde som man inte bör underskatta.
Det är mycket positivt att utredningen uppmanar regeringen att presentera ett samlat program som säkrar att Sverige uppfyller kraven i EU:s nya klimatlagstiftning senast halvårsskiftet 2024. I teorin kan det också finnas positiva aspekter med idén att nå de svenska målen genom att införa ett nationellt utsläppshandelssystem för alla fossila utsläpp av koldioxid (utanför de sektorer som redan omfattas av EU:s utsläppshandelssystem), och styra antalet utsläppsrätter så att man landar på en godkänd utsläppsnivå. En fördel med ett utsläppshandelssystem skulle kunna vara att det sätter fokus på utsläpp från fossila bränslen, i stället för att som reduktionsplikten rikta fokus på användning av biodrivmedel. Det kan hjälpa till att vrida debatten åt rätt håll. Och faktiskt i förlängningen rikta strålkastarljuset mot behovet av att använda mindre drivmedel generellt.
Dock finns många frågetecken i praktiken. En stor del av de utsläpp som inte regleras av EUs utsläppshandel kommer från användning av fossila bränslen inom transportsektorn och arbetsmaskiner. Dessa utsläpp måste sänkas för att vi ska klara av våra åtaganden och detta anser utredningen ska hanteras inom ramen för det nationella utsläppshandelssystemet som föreslås. Frågan är om förslaget kommer att få större politisk acceptans än reduktionsplikten? Systemet skulle troligen ge samma effekt på prisnivån på drivmedel som reduktionsplikten, vilket vi redan vet kan vara ett stort hinder vad gäller acceptans från flera partier.
En annan utmaning är tidsaspekten. Hur ska vi hinna få ett system på plats tillräckligt fort? Reduktionsplikten monteras ner från 1 januari 2024 och då lär utsläppen från dieselanvändning öka med 35 % över en natt. Det är ett märkligt politiskt beslut att ta bort ett system för utsläppsminskningar innan man har ett nytt på plats.
Även om man anser att ett system med utsläppshandelsrätter är bättre än reduktionsplikt och att det svenska målet måste omarbetas, så kan man fundera över konsekvenserna av att än en gång svika det politiska löftet om långsiktiga spelregler och riva upp ett etablerat system, för något helt annat som i princip får samma effekt. Nedmonteringen av reduktionsplikten drar undan mattan för företags investeringar i produktion av förnybara bränslen (t.ex. ST1s och PREEMs planer för utökad kapacitet under 2024–2026) och det är inte alls säkert att företagen kommer att orka sätta fart igen när vi vet hur ett framtida system kommer att vara utformat.
Slutligen påpekas tydligt i utredningen att slutsatserna utgår ifrån att EU:s regelverk inte försämras. Det förutsätter i sin tur att EU-valet i vår inte leder till en politisk majoritet som väljer att demontera den ambitiösa klimatagenda som EU:s nuvarande kommission och parlament står för.
Läs mer nyheter i ämnet:
Miljö&Utveckling, Forskaren: ”Problemet är inte Hassler, utan regeringen”
Supermiljöbloggen, Hasslers klimatutredning presenterad: ”Jag väljer att kalla det för en skärpning”
Dagens Nyheter, Utredning föreslår att alla svenska klimatmål ses över
Malin Forsgren
Senior konsult/partner, 2050
070–345 14 86
malin.forsgren@2050.se