En av de viktigaste frågorna som förhandlades under COP26 i Glasgow var regelboken om hur Parisavtalets Artikel 6 ska tolkas. Frågan kan framstå som teknisk, men har avgörande betydelse för det internationella klimatsamarbetet och framför allt utsläppshandeln. Det kan därför få en stor betydelse för företag som kompenserar utsläpp och köper utsläppsrätter, vilket vi här belyser.
Vad innebär överenskommelsen i Glasgow för utsläppshandeln?
“Färdigställandet av regelboken och upprättandet av ett övervakningsorgan under FN kan bidra till att förtroendet för utsläppshandeln stärks och att fler aktörer börjar köpa och sälja krediter”, säger Daniel Lindvall, som är vetenskaplig rådgivare på 2050 och var med på COP26. Det kvarstår dock flera oklarheter, exempelvis om hur ackreditering och ömsesidig utjämning ska ske, och det kommer att ta minst två till tre år innan FN:s övervakningsorgan är upprättat. Det är därför svårt att i nuläget bedöma Glasgows betydelse för utsläppshandeln, även om vissa tendenser redan syns.
När utsläppshandeln formaliseras kommer flera av de aktörer som i dag handlar med utsläpp att verifiera krediter under det nya FN-systemet. Utsläppshandeln kan på så sätt bli mer trovärdig, men det kommer troligen också finnas olika parallella system eftersom exempelvis Gold Standard och Verra också har sagt att de avser utfärda krediter för projekt som inte regleras av FN. Även om kvaliteten på krediter generellt sett förbättras kommer stora skillnader att kvarstå i såväl kvalitet som pris. De som köper krediter kommer fortsatt att behöva ta ansvar för vilka projekt de stödjer.
Trots att det är svårt att bedöma prisutvecklingen på krediter på sikt, finns det ett antal faktorer som pekar på att prisnivån kommer att stiga, speciellt på krediter av högre kvalitet. Verra och Gold Standard har slutat att registrera förnyelsebar energi-projekt utanför Least Developing Countries efter 2020. Existerande projekt i exempelvis Indien och Kina kommer att kunna fortsätta att verifiera klimatkompensation under sina respektive godkända projektspecifika ackrediteringsperioder, men inga nya projekt kommer att registreras. Utbudet av det kostnadseffektiva segmentet av klimatkompensation kommer därmed att minska och vi kommer att ha projekttyper som redan nu prisas högre, såsom energieffektiva spisar, som i princip enda alternativ för den frivilliga marknaden. Även äldre krediter blir mindre värdefulla. På längre sikt kan utbudet öka då exempelvis fler utvecklingsländer i framför allt Afrika utvecklar system för att ackreditera och tillgängliggöra krediter på marknaden. Sammantaget bedöms dock efterfrågan öka då bl.a. oljeländer och flera asiatiska länder avser att köpa krediter för att uppnå sina klimatplaner (National Determined Contributions), samtidigt som avsättningar från det internationella flyget tilltar inom CORSIA-systemet.
Hur förändras marknaden framöver?
Även om det nya FN-organet tar tid att bygga upp påverkar Artikel 6 redan marknaden. I kombination med högre krav från VCS och Gold Standard ser Filip Celander, ansvarig för Klimatkompensation och kolinlagring på 2050, ett antal viktiga förändringar på marknaden:
- Högre hastighet på val av projekt, leverantörer kan inte hålla krediter i samma utsträckning.
- Kraftigt ökade priser på krediter.
- Vi kommer att se färre godkända krediter från VCS och Gold Standard framöver pga. skarpare krav.
- Vi kommer att ha svårare att få tag på krediter från utsläppsminskningar som skett nyligen. Framförallt krediter efter 2020 då många projekt kommer in under respektive lands nationella kalkyl.
- Troligtvis kommer det att komma en tredje (mer flexibel) standard framöver.
Hur ska företagen förhålla sig till klimatkompensation?
För företag som planerar att kompensera sina utsläpp innebär överenskommelsen i Glasgow att utsläppsmarknaden troligen blir bättre reglerad. Företag som köper krediter kan känna större trygghet i att deras krediter verkligen bidrar till utsläppsminskningar.
Det är dock viktigt att företag som köper krediter fortsätter ställa krav på krediternas kvalitet. De bör också redovisa vilka krediter de köper, dess pris och vad för typ av åtgärder det handlar om. Företag bör fortsatt vara försiktiga med påståenden om att de har kompenserat sina utsläpp eller att de är klimatneutrala. De bör förhålla sig till de standarder som utvecklats om detta. Enligt organisationen Science Based Targets ska ett företag inte utge att de har uppnått netto-noll utsläpp förrän de egna utsläppen neutraliserats med 90–95 procent i alla värdekedjor.
Företag kan också välja att använda andra begrepp än klimatneutral, netto-noll eller klimatkompensering. Science Based Targets Initiative och flera andra miljöorganisationer har exempelvis argumenterat för att begreppet “contribution claim” är mer lämpligt. På svenska skulle detta kunna översättas till t.ex. klimatstöd eller klimatbidrag.
2050 är och kommer fortsatt vara engagerad i arbetet med att stödja företag att effektivt och transparent neutralisera den klimatpåverkan som återstår efter genomförda utsläppsminskningar. Vi håller därför på att se över våra rekommendationer om utsläppshandel och klimatkompensation med anledning av Parisavtalets Artikel 6 och diskussionerna om klimatkompensation och dess klimatnytta. En längre analys av vilken påverkan COP26 och Artikel 6 har på utsläppshandeln kan läsas här.