Nu är det tydligt att ketchupeffekten är här. Företag sätter ambitiösa mål och jobbar med konkreta åtgärdsplaner. För att få ordning på arbetet måste man mäta och beräkna utsläppen. Under de senaste tjugo åren har standarden Greenhouse Gas Protocol (GHG-protokollet) utvecklats för att mäta och rapportera växthusgasutsläpp. Det är en global standard och det mest vedertagna sättet att beräkna utsläpp. Allt fler börjar förstå hur protokollet är uppbyggt och då uppdagas helt plötsligt att vissa företag inte redovisar alla utsläpp. Det leder till sund debatt om vilka utsläpp företag verkligen orsakar.
För dem som känner sig vilsna i frågan passar jag på att ge en snabbkurs i hur protokollet funkar. Jag är inte den största experten inom området, men en hisspitch klarar jag av. För mer detaljerade frågor har jag en kader duktiga kollegor som kan det här på sina fem fingrar. Framför allt Göran som till och med varit med och utvecklat protokollet!
Grundbulten i GHG-protokollet är att man ska redovisa för alla väsentliga utsläpp som framställningen av företagets produkter och tjänster orsakar. Med tanke på hur specialiserade och globaliserade leverantörskedjorna är, så är detta ibland lättare sagt än gjort. För att skapa lite ordning i oredan delar protokollet in utsläppen i tre delar; Scope 1, 2 och 3.
Scope 1: Utsläpp som orsakas inom företagets egen verksamhet. Exempelvis från förbränning av gasol i produktionen, utsläpp från egna bilar och fordon och läckage från köldmedier. Köldmedier är ämnen som ingår i alla kylar, frysar, luftkonditionering och värmepumpar. Förr använde man ämnen som är skadliga för både ozonskiktet och klimatet. Dessa fasas ut, men ersätts ibland av olika typer av växthusgaser som, om de läcker ut, fortfarande bidrar till global uppvärmning. Problemet är större än man kan tro, och för många fastighetsägare och livsmedelsbutiker är detta ett av de största utsläppen i Scope 1.
Scope 2: Utsläpp från produktion av el och värme som företaget köper in. Många företag använder fjärrvärme som i sin tur produceras genom förbränning av sopor. Eftersom vi inte är så bra på att källsortera plast, leder fjärrvärmeproduktionen till en del koldioxidutsläpp. Själv tycker jag att det är komiskt när fastighetsbolag ställer krav på fossilfri fjärrvärme, men själva gör väldigt lite för att deras boende ska sortera ut plasten.
Scope 3: Här ligger alla utsläpp som orsakas uppströms och nedströms i värdekedjan. Vad betyder det? Man kan säga att uppströms är allt som händer innan material och produkter når företaget. De allra flesta företag köper ju in råvaror, bearbetat material, komponenter och/eller färdiga produkter från andra företag, ofta utanför Sverige. Utsläppen från den produktionen bör också räknas med för att få en rättvisande bild. För många står detta för de största utsläppen.
Tjänsteresor ingår också i Scope 3 och för vissa är detta så dominerande, att det har tilldelats en egen kategori.
Nedströms uppstår utsläpp efter att produkten har lämnat företaget, ofta relaterat till kundens användning av produkten. För ett bilföretag uppstår t.ex. ca 90% av utsläppen när folk kör deras bilar. Så när Volvo för ett par år sedan satte ett mål om att vara koldioxidneutrala till 2025, så syftade de bara på Scope 1 och 2. Användningen av bilarna inkluderades inte i målet, vilket gjorde målsättningen ganska irrelevant. Nu har Volvo satt mål även för Scope 3, så ordningen är återställd.
Utsläpp från transporter uppstår ofta både uppströms och nedströms – till företagets anläggning, och för att frakta gods ut från anläggningen. Dessa ingår också i Scope 3.
Det är ofta relativt smärtfritt att få koll på utsläppen i Scope 1 och 2. Men Scope 3 är nästan alltid mer utmanande. Under hösten gjorde vi ett klimatbokslut för ett fritidsbåtsvarv. Bland annat köper de in motorer för montage i kundernas båtar. Att beräkna utsläppen från produktionen av de här motorerna var allt annat än enkelt. Komponenterna till motorerna produceras i fem olika fabriker i tre världsdelar. Vissa delar monteras på en fabrik i södra Europa och den slutliga monteringen görs på ett helt annat ställe. Beräkningen av utsläppen från produktionen av en motor måste därmed inkludera estimat av vilken el som används på sju olika ställen, transporter av komponenter kors och tvärs över världen, plus förstås utvinningen av flera typer av råmaterial. Tack och lov kunde duktiga kollegor göra en rimlighetsbedömning och få fram en ungefärlig siffra som nog ger en ganska rättvisande bild.
Eftersom Scope 3 är knöligt att beräkna så anger riktlinjerna för GHG-protokollet att man ska ta med de mest väsentliga utsläppen och att man inte måste räkna på varenda liten pryl som köps in. Man definierar helt enkelt de mest relevanta områdena och fokuserar på dem.
På senare tid har bankernas fondbolag fått skarp kritik för sina klimatredovisningar. De inkluderar nämligen inte några utsläpp i Scope 3, vilket gör redovisningen av fondernas utsläpp rätt meningslös. Här finns en klar fördel när folk har börjat förstå hur utsläpp beräknas och redovisas. Då kan man på ett mycket lättare sätt komma åt greenwashing och få upp de svåra frågorna på bordet.
Nu börjar det dra ihop sig för planeringen av klimatbokslutet för 2021. I takt med att fler företag vill beräkna sina utsläpp och upprätta klimatbokslut blir det tydligt att det saknas kompetens inom området. Det är en jobbig insikt att det krävs ungefär lika specialiserad kompetens som när det gäller ekonomisk redovisning. Inte många företag skulle få för sig att be receptionisten ta fram företagets årsbokslut (om inte receptionisten mot all förmodan var utbildad ekonom). Samma sak är det med klimatbokslut. Man behöver ha någon med rätt kompetens. Det innebär ofta att behöva bita i det sura äpplet och ta in extern hjälp. Men fördelen är att man då får ett vederhäftigt underlag för att kunna ta sig an de största utsläppen ens verksamhet orsakar, och det är ett väldigt bra första steg i omställningen!
Malin Forsgren
Partner och senior konsult på 2050
Krönikan kan läsas i sin helhet i Affärsstaden 11 — 2021