Denna vecka besökte jag Nordic Energy Technology Perspectives 2016 – en så kallad backcastingstudie för målet att uppnå ett nära (-85 procent jämfört med 1990) klimatneutralt nordiskt energisystem år 2050. Detta betyder att man för det nordiska energisystemet, där även transporterna ingår, redovisar vad som behöver genomföras och uppnås för att klara detta mål, på ett så ekonomiskt fördelaktigt sätt som möjligt.
Det är intressant att man här ansätter en nordisk kontext till skillnad från Energimyndighetens konferens Fyra framtider där fokus låg på Sverige, vilket känns som rätt väg att gå, men också en utmaning eftersom energipolitiken hittills varit dåligt samordnad mellan länderna. Rapporten kan läsas här.
I rapporten beskrivs att kärnkraft fortfarande är en del av produktionsmixen men i betydligt mindre skala, dels på grund av politiska beslut, dels på grund av kostnadsbilden för ny kärnkraft. Kärnkraftsavvecklingen rekommenderas ske i en relativt långsam takt både av ekonomiska och miljömässiga skäl. Vindkraften förväntas år 2050 stå för 30 procent, att jämföra med dagens 7 procent, och även vattenkraften har byggts ut och blir än viktigare för reglering av kraftsystemet. Solkraft lyser dock med sin frånvaro. Stor vikt läggs vid att förbättra kapaciteten att distribuera el både inom Norden och till kringliggande länder, bland annat genom en kabel mellan Norge och Storbritannien. Norden blir alltmer en elexportör vilket dock främst beror på en stor export från Norge.
Utsläpp av växthusgaser från processer som stål och cement står idag för 19 procent av utsläppen av växthusgaser i Norden, vilket är en högre andel än i övriga Europa (13 procent). För att klara av att minska dessa utsläpp ser författarna att CCS, det vill säga infångning och lagring av koldioxid, kommer att vara nödvändigt. För att få detta till stånd bör de nordiska länderna försöka få till en stor demonstrationsanläggning så snart som möjligt, om nödvändigt med statligt stöd.
Utsläpp från personbilar och lätta lastbilar kommer minska kraftigt när man går från 1 procent elmotorer år 2015 till 89 procent år 2050.
För tunga lastbilstransporter sätts hoppet till biodrivmedel. Tillsammans med att biobränslebaserad kraftproduktion också ökar, blir konsekvensen dock att de nordiska länderna kommer behöva importera biobränslen.
Värt att notera är att utsläppsminskningen inte enbart uppnås genom övergång från fossilt till förnybart, eller genom CCS, utan även genom en 25-procentig nedgång i total energianvändning trots en dubblering av BNP.
Efter att ha återkommit till nutiden kan jag konstatera att tankeresor om framtiden som dessa är nyttiga och viktiga för den politiska planeringen. Vad vi dock säkert kan veta är att framtiden kommer att bjuda på överraskningar. I en framtidsanalys missas alltid de stora sprången, den nya tekniken som ligger runt nästa hörn och de avgörande händelserna.
Eller som David Bowie (RIP) sammanfattade det hela – “The future belongs to those who can see it coming”.
Göran Erselius
Publicerat på onsdag 25 maj, 2016