2050 bjöd den 7 november in till panelsamtal och mingel i Stockholm under parollen 2050 tar tempen på den nya klimatpolitiken. Den nya regeringens klimatlöften, Sveriges ordförandeskap i EU och det pågående klimattoppmötet COP27 diskuterades – samt kampen om det politiska narrativet kring klimatfrågan.
Medverkade i panelen gjorde Isabella Lövin, tidigare vice statsminister samt miljö- och klimatminister, Mats Engström, författare och senior policyrådgivare vid Svenska institutet för Europapolitiska Studier (SIEPS) samt Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap vid Uppsala Universitet, tillika vetenskaplig rådgivare vid 2050.
Två huvudsakliga berättelser om klimatfrågan
Inledningsvis diskuterades utmaningar och möjligheter i ljuset av det pågående klimattoppmötet COP27. Samtidigt som flera parallella kriser pågår på världsarenan präglas det politiska samtalet idag av två huvudsakliga berättelser om klimatfrågan.
Den ena berättelsen tydliggör att nödvändig omställning ännu är möjlig, lyfter de positiva effekterna för hälsa, näringsliv, människor och planet som det innebär och att politisk vilja och resurser finns. Den andra handlar om att vår möjlighet att påverka utvecklingen är begränsad och fokuserar mer på vem som ska stå för finansieringen av förluster och skador än på genomförandet. Samma konflikt mellan politiska narrativ påträffas ofta i svensk klimatdebatt, menade Isabella Lövin. Det har skapat en rädsla för vad omställningen innebär och pekar på att man misslyckats i att måla upp en attraktiv bild av en fossilfri värld.
EU:s gröna giv viktig del av berättelsen
EU:s gröna giv och dess betydelse för unionens och medlemsländernas klimatomställning diskuterades också. Mats Engström framhöll att reformpaketet bidragit till att man talar om klimatfrågan på ett annat sätt än för bara några år sedan, och att det därmed tjänar ett viktigt kommunikativt syfte.
Den gröna given är dessutom en viktig möjliggörare för EU-gemensamma ramverk, vilket efterfrågas inte minst från näringslivet, som efterlyser gemensamma regler och tydliga, långsiktiga spelplaner. Det är också viktigt att länder går före och visar att höga ambitioner inte är negativt för näringslivet utan tvärtom. Paneldeltagarna lyfte positiva exempel när det kommer till samspelet mellan näringsliv och lagstiftning.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vissa branschorganisationer på EU-nivå idag jobbar i motsatt riktning när det kommer till klimatlagstiftning – något som borde vara ett bekymmer för mer progressiva, svenska företag.
Upp till bevis för den nya regeringen
Beträffande den nya regeringens klimatpolitik noterade Mikael Karlsson att omkring en tredjedel av reformutrymmet ser ut att gå till fossila subventioner. Samtidigt säger sig regeringen hålla fast vid Parisavtalet samt nationella miljömål. Regeringen har i flera avseenden försatt sig i en utmanande position, menade paneldeltagarna. Sett till enskilda reformer pekade Isabella Lövin på sänkningen av reduktionsplikten och nedläggningen av miljödepartementet som särskilt oroväckande. Isabella menade att det ur ett näringslivsperspektiv är svårt att förstå varför regeringen ändrar reduktionsplikten eftersom just långsiktigheten i spelreglerna har varit vägledande. Att miljöfrågorna läggs under näringsdepartementet riskerar vidare att miljöministerns reella inflytande minskar. Det påverkar även transparens och ansvarsutkrävande, till exempel vid målkonflikter mellan miljö- och näringslivsfrågor som nu riskerar att inte ”hissas” till ministernivå.