Under den senaste tiden har vår uppmärksamhet med all rätt varit riktad mot Ukraina. Samtidigt har FNs klimatpanel (IPCC) släppt en ny rapport som kommer vara högaktuell under lång tid framöver. Även denna gång är rapporten skrämmande, och bör fungera som en varning till världens regeringar — klimatarbetet går alldeles för långsamt.
Rapporten fastslår att klimatförändringen inte är ett framtida hot. Det är något som händer nu. Mänskligheten har redan värmt upp jorden med 1,1 grader jämfört med förindustriella nivåer och IPCC konstaterar att klimatförändringarna tveklöst (de använder ett ovanligt tydligt språk – unequivocal) redan har rubbat naturliga och mänskliga system.
Nästan 700 forskare har granskat uppåt 70 000 forskningsrapporter (varav 34 000 finns med som referenser i rapporten) och sammanfattat det nuvarande forskningsläget. Slutsatsen är att vi måste jobba på två fronter – både för att hejda uppvärmningen, men också investera i klimatanpassning för att minska de negativa effekter som inte längre kan undvikas, på människor, ekosystem och livsmedelsproduktion.
Vad vi gör nu är avgörande
Hur vi väljer att utveckla våra samhällen och vilka åtgärder vi vidtar med fokus på att minska växthusgasutsläpp samt klimatanpassning under innevarande decennium, kommer att vara avgörande. Om vi passerar en uppvärmning på 1,5 grader kommer klimatanpassningsåtgärder både att vara mindre effektiva och betydligt dyrare. Den finns tydliga, positiva kopplingar mellan klimatåtgärder och klimatanpassning. IPCC visar på hur människors hälsa påverkas negativt av den globala uppvärmningen. En viktig klimatanpassningsåtgärd är därför att bygga ut hälsovården. En ytterligare orsak till människors försämrade hälsa är förbränning av fossila bränslen (dvs olja, naturgas och kol). Bara de undvikna sjukvårdskostnader som en utfasning av dessa skulle innebära på global nivå, skulle täcka kostnaderna för omställningen. De totala kostnaderna för uppvärmningen är för övrigt svåra att uppskatta, men klart är att kostnaderna ökar exponentiellt med ökande temperaturer (och inte linjärt).
IPCCs rapport visar mycket tydligt hur klimatarbetet och klimatanpassning är tätt kopplat till Agenda 2030 och de sociala hållbarhetsmålen; hunger, hälsa, utbildning, rent vatten, jämställdhet och jämlikhet, bara för att nämna några. En orsak är att det är redan utsatta människor som drabbas värst av klimatförändringarna.
Rapporten går in på effekter både på kort sikt (de närmsta 20 åren), medellång sikt (2040–2060) samt lång sikt (2060–2080). Sammanställningen av effekterna är skrämmande. Dessutom är korskopplingarna mellan klimatsystem, ekosystem och biologisk mångfald, samt mänskliga klimatåtgärder tydliga, och hur förändringar inom det ena området kan ha drastiska effekter på det andra. Ett exempel är att skogar som människan har avverkat hårt har betydligt sämre motståndskraft mot klimatförändringar.
Risken för förödande effekter har ökat
Precis som med vanliga riskbedömningar utvärderar IPCC klimatrisker efter hur sannolikt det är att de inträffar och vilka konsekvenser de skulle medföra. Sannolikheten att vissa klimatrelaterade händelser ska ske har ökat betydligt. Det obehagliga är att se hur kombinationer av risker skapar potentiella giftcocktails. En enskild risk är kanske inte så farlig, men om man kombinerar den med andra risker kan resultatet bli katastrofalt. Rapporten identifierar 127 riskområden, där effekterna kommer att bli drastiska på medellång och lång sikt, om inte åtgärder vidtas på kort sikt. Vi står alltså inför utmaningen att agera nu för att vinna sedan. Ingen bra ekvation i en kultur som styrs av kvartalsekonomi och snabb tillfredställelse.
Många effekter av klimatförändringarna är kopplade till vatten. Generellt sett leder uppvärmningen till kraftigare svängningar i vattnets kretslopp. För lite vatten och torka leder till brist på dricksvatten (eller försämrad kvalitet på vattnet), skogsbränder, skogsdöd, förvandling till öken, etc. Ungefär hälften av världens befolkning upplever vattenbrist under delar av året redan nu. För mycket vatten leder till ökad risk för översvämningar och skyfall. Ca 1 miljard människor i kustområden kommer att drabbas av höjda havsnivåer oavsett om vi lyckas reducera utsläppen snabbt, och kostnaderna för återuppbyggnad kommer att bli monumentala.
Rapporten konstaterar att mellan 3,3 och 3,6 miljarder människor lever under omständigheter där de är mycket utsatta för effekterna av den globala uppvärmningen, men konsekvenserna fördelas ojämnt mellan olika regioner och socioekonomiska grupper. Detta gör frågan om klimaträttvisa viktig att adressera. Ett exempel är livsmedelsproduktionen som kommer att påverkas väldigt olika beroende på var man är. Översvämningar och torka kommer att leda till högre livsmedelspriser, vilket ökar frekvensen av undernäring och svält. Redan idag har uppvärmningen påverkat livsmedelsproduktion i exempelvis Afrika, Asien och Central- och Sydamerika, med undernäring som följd. Vikande livsmedelsproduktion är dessutom en drivande faktor för att människor ger sig av på flykt.
Sjukdomar relaterade till mat, vatten och zoonoser (dvs sjukdomar som överförs mellan djur och människor) har redan ökat i omfång på grund av den globala uppvärmningen. För första gången inkluderar IPCC dessutom en värdering av hur klimatförändringarna påverkar mental hälsa.
Vad är drömscenariot?
I ett drömscenario skulle världen få stopp på förbränning av naturgas, kol och olja under de närmsta åren (det skulle dessutom vara ett effektivt sätt att öka den nationella säkerheten i de flesta länder!). Men även om vi skulle lyckas med det, är det redan för sent att stoppa en del effekter. Vi vet att korallrev, låglänta våtmarker, regnskogar och andra sköra ekosystem, djurarter som inte kan anpassa sig snabbt nog och människor som bor på låglänta öar och i deltan, kommer att drabbas hårt.
Tycker ni att jag låter som en domedagsprofet? Det är bara en susning jämfört med FNs klimatpanel. Och de är i allra högsta grad trovärdiga.
Malin Forsgren
Partner och senior konsult