”Klimatkrisen är det största marknadsmisslyckandet världen någonsin skådat”, sa Nicolas Stern, tidigare chefekonom för Världsbanken och författare till den omtalade Sternrapporten om klimatförändringarnas kostnader. Marknadsekonomin fungerar inte eftersom dess aktörer inte behöver betala för de klimatkonsekvenserna de orsakar. De saknar motiv att minska sina utsläpp eller ta hänsyn till den långsiktiga stabiliteten i världsekonomin och enligt Sternrapporten kan klimatförändringarna leda till årliga kostnader motsvarande 20 procent av världsekonomin om vi fortsätter som vanligt.
Den lösning som många ekonomer anser vara mest rationell och kostnadseffektiv är att prissätta utsläppen. Det kan ske genom koldioxidskatter eller ett system med utsläppshandel. Sverige och Finland var de första länderna i världen att införa en koldioxidskatt och de har visat att detta är ett effektivt sätt att få ner utsläppen. Trots att Sverige har ett av världens högsta priser på koldioxid har ekonomin vuxit och såvitt är känt har inte produktion flyttat utomlands med anledning av skatten. En koldioxidskatt är en förutsägbar mekanism som motiverar företag att minska sina utsläpp och skapar samtidigt intäkter som skulle kunna användas för att finansiera till omställningsåtgärder. En del ekonomer har därför argumenterat för behovet av att införa ett gemensamt globalt pris på utsläpp.
Flera aktörer har lyft frågan
Frågan om en global koldioxidskatt stod inte på agendan inför klimattoppmötet i Glasgow, men trots det har ett antal inflytelserika aktörer gjort uttalanden om behovet av en sådan. Under mötets första dag krävde IMF att världens rika länder måste införa ett pris på utsläpp och uttryckte samtidigt att en koldioxidskatt skulle vara den effektivaste prismekanismen. En politiker som aktivt argumenterat för ett globalt utsläppspris under COP26 är Kanadas premiärminister Justin Trudeau. Även Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen gjorde ett uttalande i frågan under ett seminarium i Glasgow. Enligt henne borde en global prissättningsmekanism sättas upp och omfatta åtminstone 60 procent av alla utsläpp i världen. Med en global överenskommelse om en sådan prissättning skulle utsläppsminskningar motiveras samtidigt som kapital skulle kunna allokeras och styras till resurssvaga länder. De skulle genom ett sådant system kunna få ersättning för att de exempelvis inte skövlar skog, återskapar mangroveskogar eller genomför andra åtgärder för att möta klimatförändringarna.
Det är osäkert om en överenskommelse kan nås
Det är givetvis högst osäkert om någon slags överenskommelse om ett globalt pris på utsläpp kan uppnås i Glasgow. Även om en ökad andel av utsläppen prissätts är det för tillfället enligt Världsbanken endast 21,5 procent av världens utsläpp som omfattas av någon form av prismekanism och av detta utgör EU:s Emission trading system (ETS) 16 procent. Dessutom har de flesta länder och regioner satt priset på koldioxid på en mycket låg nivå. Enligt en rapport från IMF var den globala genomsnittliga kostnaden på utsläpp endast 2 dollar för ett ton koldioxidekvivalenter år 2019, vilket är betydligt lägre än i Sverige där kostnaden är över 110 dollar. I Singapore, som var det första landet i Sydostasien att införa en koldioxidskatt, är priset per ton under 4 dollar och Indonesien som under COP aviserade att landet ska införa en skatt, planerar att lägga den på 2 dollar per ton. Enligt IMF måste kostnaden ligga på 75 dollar år 2030 om världen ska klara tvågradersmålet. Andra bedömare har argumenterar för en betydligt högre kostnad.
Koldioxidskattens nytta är omdiskuterad
Samtidigt finns det invändningar mot föreställningen om att en koldioxidskatt skulle ha stor betydelse för att minska utsläppen. För det första finns det en risk att en blygsam skatt blir ett sätt för exempelvis oljeföretag att fortsätta med sin verksamhet utan att behöva betala de faktiska kostnaderna av sin verksamhet. Oljegiganten Exxon har exempelvis argumenterat för en koldioxidskatt i USA samtidigt som det inte finns något som tyder på att företaget på allvar kommer ställa om. Inom vissa sektorer och länder vore direkta begränsningar av utsläppen eller användningen mer träffsäkra. Den reduktionsplikt som finns i Sverige är ett sådant styrmedel. En ytterligare invändning är att ett lågt satt globalt pris kan få en avkylande effekt på användningen av ekonomiska styrmedel i de ekonomier som har infört ett pris på en mera rimlig nivå. Ursula von der Leyen menade i seminariet att ett globalt pris måste sättas på en minimumnivå och inte påverka EU utsläppshandelssystem. Men även en internationellt gemensam miniminivå kan vara problematisk eftersom kostnaderna för alternativ varierar stort mellan sektorer och länder. Det är vore mycket svårt att göra en internationellt gemensam avvägning mellan nytta och kostnad för koldioxidutsläpp.
Nära kopplat till det handlar andra invändningar om att koldioxidskatter kan påverka resurssvaga länder och grupper. Detta är också en anledning till att exempelvis Pakistan motsatt sig en sådan skatt, och det enda landet i Afrika som infört en skatt är Sydafrika. Ett globalt pris skulle förvisso bara behöva omfatta de stora utsläppsländerna och inte nödvändigtvis införas i Afrika som står för mindre än fem procent av världens utsläpp och för avsevärt lägre utsläpp per capita än ekonomiskt rikare länder. Samtidigt visar en studie att ett införande av en koldioxidskatt i Etiopien och Ghana främst skulle träffa den rikare delen av befolkning som använder betydligt mer energi än fattiga. Koldioxidskatter kan då användas som omfördelningsmekanism och som ett styrmedel som förmår utvecklingsländer att inte satsa på fossila energisystem.
Vad händer nu?
Även om det inte är särskilt troligt att en överenskommelse om en internationell koldioxidskatt sluts i Glasgow finns det trots det en del som tyder på att en internationell prismekanism kan växa fram när fler länder inför något slags system för beskattning eller utsläppshandel samtidigt som ett stort antal företag kräver mer enhetliga system för att betala för sina utsläpp. Om ett internationellt prisgolv för rikare länder blir verklighet och om priset på utsläpp efter hand justeras uppåt vore det givetvis bra för klimatet. Dessutom vore det bra för de många företag som verkar i länder med koldioxidbeskattning och som sedan länge arbetat för att reducera sina utsläpp.
Daniel Lindvall
Vetenskaplig rådgivare
Mikael Karlsson
Vetenskaplig rådgivare